Vilken nåd att få vara hängiven ända in i mål. Att få hålla fast vid sin första kärlek till både Jesus och sin familj i mer än 40år. Sådana ledare är värda all heder och uppskattning i vårt nyckfulla samhälle.
Därför var det gott att i söndags få säga stort tack till pastorsparet Claes och Ulla Frankner för allt de betytt för Citykyrkan, vår huvudstad och vårt land! Claes går i pension och har tjänat i olika församlingar från norr till söder och jag är övertygad om att många med mig vill tacka för sann hängivenhet och trofasthet!
Er uppmuntran, er Jesuspassion, er trygghet, era förböner, er självavinnarmentalitet och mycket mer – ni har satt djupa sköna avtryck i Citykyrkan. Tack för all kärlek. Vi älskar er!
Och som sagt på avtackningsfesten: ”Det bästa ligger framför!”
”Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär. Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det.” (Ps 37:4-5)
Publicerat den 2 maj 2012 | 3 kommentarer
De flesta av oss skulle vilja påstå att vi minsann är vår egen och att vi styr våra steg. Men hur sant är det egentligen? Är vi verkligen så fria som vi tänker oss? Och, vad är frihet?
Jeremia säger, ”Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg”[1]. Det påståendet bör få oss att fundera på vad eller vem som i så fall styr våra steg.
Är frihet att kunna välja vad som helst eller är det att kunna välja det som är rätt? Frihet i Bibeln handlar inte så mycket om att välja vad vi vill som att kunna och vilja välja det som är rätt och gott.
Ett exempel: Ett barn växer upp med en våldsam pappa som slår både mamman och barnen. Vad är risken för en pojke i denna familj att hamna på en dålig bana i livet? Ganska stor. Har pojken en fri vilja? Ja, men han är inte fri.
Jesus säger, ”Den Sonen gör fri, blir verkligen fri”[2]. Att tro på Jesus och bli frälst är att bli fri. Ordet frälst kan härledas från frihalsning, vilket betydde att en träl befriades från sitt halsjärn och förklarades fri. Vår bakgrund, arv och miljö påverkar våra val dagligen. Många gånger väljer vi det vi vet är fel och därmed destruktivt för oss.
Vi vet att vi behöver ”frihalsning” om vi likt Paulus utbrister, ”Jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar det gör jag…Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?”[3]
Vi kan testa oss och se om vi är fria genom att se på vårt förhållningssätt till bland annat: Pengar (girighet), mat (frosseri), lögn, sex, alkohol, droger, avundsjuka, rädslor, ångest. Kan du avstå, eller måste du ha det? Är du fri att välja eller tvingas du att välja?
Paulus skriver också, ”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig.”[4]
Bara Jesus kan bryta de tvingande mörka makterna över våra liv. Det är bara Jesus som kan göra oss verkligen fria att styra våra steg mot det goda.
Publicerat den 25 april 2012 | Ge en respons här
Påsken är på allt sätt en fantastisk tid. Vi ser och vi känner att våren är på intåg. Långhelg med några extra dagar ledigt ger mer tid för familj och vänner, god mat och vila. I centrum för allt detta goda står det oslagbara Kristna påskbudskapet.
Mitt hjärta suckar, ”tänk om hela världen kunde förstå och tro på vad Jesus gjort för oss människor!” Att det som var omöjligt för oss har Gud gjort möjligt genom sin Son Jesus Kristus. Vi kan inte nå upp till Gud, hur mycket vi än försöker räcker vi inte till – därför kommer Gud till oss. Guds Son blir en människa och identifierar sig med hjärtat av vår problematik och ställer sig i gapet mellan Gud och människa. Jesus blir vår medlare och gör slut på konflikten mellan det mänskliga och det gudomliga.
Någon har sagt: ”Hjärtat av människans problem är problemet med hennes hjärta.” Vårt hjärtetillstånd utan Gud är ondskans ursprung. Bibeln visar att vi inte kan hantera vår frihet och vi väljer ofta det enkla före det rätta, det är vår svaghet som drar så mycket elände över oss.
Det var denna svaghet Jesus konfronterade i en trädgård utanför Jerusalem kvällen innan korsfästelsen. Han valde det rätta före det enkla och utbrast, ”ske din vilja Fader, inte min”[1]. Detta val skulle leda till hans död och sedan hans uppståndelse, på dessa två händelser vilar hela mänsklighetens hopp.
Kristendomens crescendo, påskens budskap löser människans hjärteproblem. Genom en personlig tro på Hans uppståndelse händer något med vårt inre, vårt hjärta förvandlas och återförenas med Gud. Då börjar livet på allvar.
Önskar Dig den gladaste påsken någonsin!
[1] Luk 22:42
Publicerat den 5 april 2012 | 1 kommentar
Har du funderat på vad Jesus och lärjungarna egentligen lyfte fram när de predikade evangeliet (det glada budskapet) innan Jesus gått till korset och uppstått från de döda?
Om jag skulle lyfta fram kärnan av evangeliet idag så skulle det handla om Guds Son som blev människa – levde, dog och uppstod från de döda i den brustna mänsklighetens ställe – så att vi alla kan få ett upprättat liv i gemenskap med Gud, nu och för evigt.
Men vad predikade Jesus? När man gör lite efterforskningar i Lukas evangelium så blir det ganska tydligt. Jesus säger: ”Jag måste predika evangeliet om Guds Rike”[1]. Alltså, det glada budskapet handlar om Guds Rike. Vidare ser man att Guds Rike verkar vara synonymt med himlen[2]. Med den bakgrunden förstår man bättre Jesu uppmaning: ”Predika: himmelriket är nu här”[3]. Slutsatsen blir då att det glada och goda budskapet är att himlen är nu tillgänglig, det som finns där ovan är inom räckhåll.
Hur kan vi bäst beskriva det som kännetecknar himlen? Jag skulle vilja påstå att frid är det ord om fångar himlen bäst. Frid i Bibeln är kanske bäst förstått genom det hebreiska ordet, eller konceptet shalom. Shalom talar om ett helt och obefläckat tillstånd där alla relationer är hela och överflöd råder.
Det kristna budskapet är att himlens shalom är genom Jesus tillgängligt för alla människor här och nu. Fullheten av detta kommer vi få när vi lämnar jordelivet, men har Jesus sagt att himmelriket är här och nu så menar han det.
Var uppmuntrad i världens bästa budskap och dela det med alla!
Publicerat den 21 mars 2012 | Ge en respons här
Söndagen den 26 februari predikade jag om behovet av att vara fylld av Anden för att göra det Jesus kallat oss till. Om vi bara ska vara trevliga människor som är goda samhällsmedborgare så kan det gå hyfsat bra för en del av oss utan Anden. Men nog var det lite mer än så Kristus kallade oss till…
”Där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.”[1]
Om det är detta jag ska göra som kristen känner jag plötsligt ett stort behov av den Helige Ande. Vem kan i sin egen kraft förlösa det himmelska på jorden? Inte ens Jesus, som själv är Gud, väljer att förlösa himmelen på jorden genom sin egen kraft. Han inväntar Anden som kommer över honom vid dopet.
Nu på söndag fortsätter jag på temat om livet med Anden. Vi ska se vad som blev konsekvensen i Jesu liv från det att han döptes, himlen öppnades och Anden kom över honom som en duva.[2]
Allt som sker i Jesu liv är inte bara för oss att beundra utan även för oss att efterlikna. Han är den förstfödde bland många bröder[3]. Därför har Gud genom en Son fått många söner och döttrar som alla tänkta att vara hans avbild. VI alla vandrar på samma jord, under samma himmel, med samma kraft och med samma uppdrag: att predika och demonstrera evangeliet om Guds Rike[4].
(En fråga att fundera på tills på söndag: Jesus och lärjungarna predikade evangeliet, men vad innehöll deras budskap innan Jesus dött och uppstått?)
Hoppas vi ses på söndag!
Publicerat den 9 mars 2012 | 2 kommentarer
I skrivande stund sitter jag på flyget hem från en omskakande missionsresa i Kampala, Uganda – och jag kan upplysa alla som läser att evangeliet fungerar och har inte tappat sin kraft! Inte i Afrika, inte i Sverige inte i ditt liv. De goda nyheterna om Jesus är Guds gällande kraft till hjälp och räddning.
Gud är verklig och därför sker verkliga mirakler som skakar om vanliga människor i alla situationer. Det som byggde min tro så mycket denna resa var alla de berättelser som våra bibelskoleelever återgav efter att de varit hemma hos de fattiga i en av Kampalas förorter. Vi kom med budskapet att det finns en Gud som älskar, en kyrka som bryr sig och evangeliet som frälser den som vill tro. Samtidigt gav vi ett matpaket för att stryka under Guds kärlek till just dem.
När vi sedan frågade om de hade något som vi kunde be för, tog evangeliet ett steg närmre varje lyssnande hjärta. Sjukdomar och elände fanns det gott, och för varje behov berättade vi om hur Guds kärlek manifesteras i mirakler. Där i deras enkla, mycket enkla hem, lägger eleverna händerna på sjuka kroppar. Utan musik i bakgrunden eller stämningen av en kraftfull predikan uppmanar dem sjukdomar att lämna och plågoandar att fara. Och pang! En blind får sin syn, en döv får sin hörsel, ryggar rätas ut, armas lyfts som plågats av smärta, feber försvinner och det bara fortsätter och fortsätter.
Detta händer på riktigt framför våra ögon. Där och då bryter Guds rike fram i en mörk och plågad värld. Hoppets tänds om att den Jesus som kan hela, också kan rädda från synd och mörker till ett överflödande liv i relation till Gud. Steget är inte långt till nästa mirakel – hjärtats frälsning och förvandling. Cirka 150 människor bekände Jesus som sin Herre i hemmen.
Tänk om tro fick fylla våra svenska hjärtan och kyrkor, istället för skepsism och syniskhet. Låt oss hålla fast vid evangeliet som har samma kraft överallt och i alla tider. Du som läser kan just nu vända dig till Jesus, han både vill och kan hela dig. Han både vill och kan rädda dig till ett evigt liv med Gud. Öppna dig för Guds möjligheter, det kan du bara vinna på. Bibeln säger: ”Med hjärtat tror man och får det rätt ställt med Gud och när man med munnen bekänner Jesus som Herre blir man räddad.”[1]
Skriv gärna till info@cks.se om du vill veta mer vad Jesus har gjort och kan göra för dig eller om du vill ha hjälp i bön för något särskilt. Vi vill gärna hjälpa dig!
Vid tangenterna,
Paul Orlenius
[1] Rom 10:9-10
Publicerat den 22 februari 2012 | Ge en respons här
”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen”[1]
Jesu efterföljare hade tydligen en omskakande påverkan på Tessalonika och hela världen. När ska vi bli kända för att vända upp och ner på världen? Och vad gjorde att Apostlarna hade sådan framgång i sitt uppdrag att göra alla folk till lärjungar och dra människor från mörker till ljus?
Jag ser två saker som kännetecknar Jesus och den första församlingen: övernaturlig kraft och kärleksfullt tjänande. Evangelium brakade fram med under och tecken, men hade inte den andra kvalitén av tjänande följt tror jag inte att världen vänts upp och ned.
Jesus etablerade ett nytt rike på jorden med helt nya värden. Det är ett övernaturligt rike som utgår från människors hjärtan, där den störste är den som tjänar andra och den främste är allas slav[2]. Folket som är en del av det riket, följer dess Kung och är beredda att förneka sig själva, mista allt för att bevara det som är av verkligt värde. ”Ty vad hjälper det en människa om hon vinner hela världens rikedomar men tar skada till sin själ?”[3]
De första lärjungarna tog detta på allvar och var beredda att precis som Jesus lägga ner sina liv för sin värld. Efter en tid med Mästaren ställde dem sig inte längre frågan, ”vad kan jag få ut av den här världen?”, utan, ”vad kan jag ge till den är världen?” Och inte så sällan fick de betala med sitt liv precis som deras Mästare.
Dessa hjältar vände upp och ner på världen, för de var märkta av Jesu värden: Sätt andra högre än dig själv – vänd andra kinden till – älska dina fiender osv. Till slut kunde inte ens Romarriket stå emot det rike som har sitt ursprung hos skaparen.
Det som idag kännetecknar de som vänder vår värld uppåt igen är det samma, övernaturlig kraft och kärleksfullt tjänande.
Vill du vara bland dem?
Publicerat den 1 februari 2012 | Ge en respons här
”Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. Han rörde vid hennes hand, och då lämnade feberns henne, och hon steg upp och betjänade honom”[1].
På söndag ser jag fram emot att predika på kl. 11.00-gudstjänsten från texten ovan. Jag kommer inte ge mig in på den svåra och snåriga exegetiska analysen huruvida, det faktum att Jesus helar Petrus svärmor, kan vara hans incitament för att sedermera förneka Jesus tre gånger. Det lämnar jag till experterna.
Det finns däremot mycket annat uppmuntrande och intressant i denna illustrerande händelse. Grundläggande så ser vi att allt förändras när Jesus dyker upp i ett hem och i en människas liv. Det spelar ingen roll vad det än är som tidigare plågat eller begränsat oss från livets, inte så sällan hårda klimat. Om Jesus får röra vid oss så går vi från ett febrigt liggande tillstånd till ett upprätt, tacksamt och betjänande liv.
Det är också spännande att se hur Jesu blotta närvaro påverkar en människas inställning. Vi vet att människosonen inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.[2] I sammanhanget förstår vi att det är den typen av människor som växer fram i Jesu omgivning. Betjänande inte härskande. Utgivande inte utsugande. Detta är en livsstil som Guds favör dras till. Det är omöjligt att leva i sann ödmjukhet utan att bli upplyft.
Vill du ha inflytande och stå främst? ”Bli då de andras slav”[3], svarar Jesus. Snacka om att vara radikal.
Kom på söndag så går vi djupare.
Publicerat den 26 januari 2012 | 2 kommentarer
Vi är mitt uppe i Stockholms ekumeniska bönevecka och tillsammans ber vi från Sak. 12:10, att en, ”bönens och en nådens Ande” ska komma över Stockholm. Om vi läser vidare i den versen ser vi syftet med den bönen: ”så att de kan se honom som de genomborrat”. Vi ber så att fler kan se Jesus, tro på Jesus, följa Jesus och tillbe Jesus.
Vad är det då som hindrar Stockholmarna att se Jesus? Paulus menar att ”den här tidsålderns gud (den onde) har förblindat de otroendes hjärtan”[1], och att, ”fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar”[2]. Vilket i sin tur leder till att människan ”dyrkar och tjänar det skapade istället för Skaparen”[3]. Vilken tragedi.
Den gamle ormen har viskat i människans öra från tidens begynnelse: Ni behöver inte Gud, ”ni kan bli så som Gud istället”[4]. Dessa falska föreställningar är förblindande och förödande. När vår tillbedjan och dyrkan går från Gud till jaget eller det skapade, börjar förfallet.
Detta illustreras i första Mosebok när människorna bestämmer sig för att bygga en stad och ett torn. Babels torn som skulle nå upp i himlen för att göra sig själva ett namn[5]. De var eniga om att skapa sin egen trygghet för att bli helt oberoende, och genom deras gemensamma ansträngning skulle deras ära och makt till och med imponera på himlen. Eller?
Hur vi än försöker och anstränger oss kommer vi varken nå eller imponera på himlen. Genom världens religioner och ideologier gör alla sitt försök att förklara hur vi kommer till ”himlen”. Men religion är inte svaret, våra egna vägar når inte upp.
Det tragiska ligger i att våra falska föreställningar har förblindat oss så vi inte ser att himlen faktiskt redan har kommit till oss. Att Gud såg det mänskliga hjärtats förfall, och därför blev en ibland oss. När Gud fullt ut tog på sig mänsklig gestalt kunde han bära mänsklighetens förfall och dess skuld. Jesus blev genomborrad i vårt ställe, för att vi skulle få del av hans himmel. Kan vi se det? Kan Stockholm se det?
Vågar vi sluta bygga på vårt torn och istället erbjuda honom vår tron? Vår strävan mot att bli så som Gud kan bytas ut mot en längtan att ta emot honom som vår Gud och låta honom sitta på vårt hjärtas tron. Han är en Kung och förtjänar tronen. Det är när Jesus får sitta på tronen i våra liv som himlens atmosfär och verklighet kommer till oss. Strävan är över, vi har fått det av nåd.
Bönen och nådens ande lyfter alltid upp Sonen på tronen, och när sonen blir upplyft ska han dra alla till sig[6]. Det är tid att släppa våra torn och erbjuda Gud vår tron, då ska Stockholm ”se honom som de har genomborrat”.
Stockholmare, hoppas vi ses på våra gemensamma samlingar!
Publicerat den 18 januari 2012 | 2 kommentarer
”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” (Jes. 43:19)
Jag gillar nya saker, som den här bloggen till exempel. Den är ny och kommer att utmana mig och förhoppningsvis ge de som läser något nytt. Inte nytt på det sättet att det är nytt under solen, men kanske för att man lägger märke till något för första gången, det som varit där hela tiden.
Att se något i ett nytt ljus kan vara så svårt, eller rent av omöjligt. Varje aha-upplevelse vi gör är en gåva från Gud, då han genom sin Ande uppenbarar det som varit dolt för oss. Ingen kan ta sig det, men alla kan få det givet.
Det nya som Gud ger är det dagliga brödet från himlen, Guds levande Ord, som har kraft att vända och förändra alla omständigheter. Kan vi då påverka om det nya ska bli oss givet eller inte? Jag tror inte vi kan stänga av inflödet av nåd i våra liv, men Paulus uppmanar oss att ta emot Guds nåd så den blir till nytta (2 Kor 6:1).
Här kopplas nåden och förvaltningstanken ihop. Det vi fritt och oförtjänt tar emot syftar till att bli till nytta, inget gavs förgäves. Om vi ser tillbaka på 2011 så kan man bli tung av att tänka på missade möjligheter. Men om vi istället ser framåt på 2012 som ett år där vi tar till vara på det vi har fått och får av nåd. Vi som lever i Jesus står mitt i ett pågående nådesflöde över våra liv. Gud gör ständigt något nytt och livgivande.
Vilken ödemark vi än har varit i. Hur torr och livlös öknen än har varit så sänder Gud strömmar av levande vatten vår väg. 2012 vill jag lägga märke till det han gör, och ta emot hans nåd så att den blir till maximal nytta för mig, min familj och alla jag möter.
God fortsättning på 2012!
Publicerat den 15 januari 2012 | 7 kommentarer